HAR DU SETT SKATAN...?
Hon trippar så käckt nerför gatan i svarta jeans och klackade skor. Hon bor visst runt hörnet, vid svarta gatan men känner ingen på riktigt där hon bor. Hennes vita dagar är inte många för hon anser sig klä bäst i svart.
Ja vit har hon varit hela livet fast, hon dricker i bland rött till maten men annars föredrar hon ett glas vitt.
På jobbet hon anses som grå, med i det hon gör är hon alltid vit, hon vill alltid det bästa för kunden. Fast hon ibland under dagen, kan känna sig mer svart på vitt. Hennes arbetskamrater har ibland svårt att förstå vad hon menar, hon är rak i sin tanke och mening. Medan andra vill se andra nyanser, klär hon allt som hon säger i svart eller vitt.
Hon är inte ond eller särskilt god, bara skarp i näbben ibland. När hon ibland hör hönorna kackla vid bordet, tänker hon att det är visst jag som är skatan i dag. Också... Att ingen förstår vad hon menar ibland, vill hon gärna tolka som saknad av intelligens. Då blir hela hon svart på insidan och ibland hon fräser åt dem. Hennes raka natur från näbb till skärt har nog skapats, av alla män i hennes liv som sett henne vit och fin.
Som liten unge hon bortskämd blev av alla vita i hennes närhet, av allt detta goda som bjöds blev hon svart. För mer vill ju ha mer. Att någon var bättre var svårt att förstå och att andra ville ta hennes pinnar. Hon såg stora skator som samlades i flock och tänkte, jag vill bli som dom. Fast bättre för, tänkte först klä sig i vitt för att sedan träda fram i svart. När hon sen kommer hem till sin röda man och tar av sig sitt skal. Är hon lika rosa som alla andra, och kan vara sig själv utan andra människors krav
