annikasskatteri.blogg.se

En blogg om mina hobbys som fotografering, natur, trädgård, målning, pyssel och myssel med mycket mer. Samt tankar om allt och inget.

HEMTJÄNSTEN .... JAG SOM GÖR DEN TJÄNSTEN ....

Publicerad 2016-05-22 07:28:39 i Allmänt,

Jag sitter här vid min dator söndags morgon med kaffemuggen inom räckhåll. På bordet ligger en stor katt, det är sonens Vincent. Han är tillfälligt inneboende och följer mig ofta dit jag går. Ute regnar det så vi håller oss inne i dag.
 
Jag känner mig på gott humör och mycket beror på att jag har börjat arbeta på ett nytt ställe. Något som man nog borde göra ibland. Alltså ta tjänstledigt i ett halvår, för att prova på en ny arbetsgrupp. Det sägs att man blir hemmablind och det är nog sant. Men om man får vidga sina vyer och se hur det är på andra arbetsplatser. Så tror jag att man kan uppskatta och se med nya ögon, på sin egna gamla arbetsplats. En arbetskamrat tog för något år sedan tjänstledigt i tre månader, för att prova på en annan hemtjänstgrupp i en annan kommun. Men hon upptäckte hur bra hon hade det, så hon var snart tillbaka igen.
 
Om man som jag har arbetat i samma kommun sedan 2002 och är van vid våra rutiner, vårdtagare och känner mina arbetskamrater. Så blir det lite mycket på en gång i början, när man förflyttar sig till en annan kommun och grupp. Det känns både pirrigt och roligt att komma till ett nytt ställe. De dagarna som man går bredvid, känns ju bra och man är i tryggt förvar. Men sedan när man fått delegationen och ska gå själv, det är då man börjar undra vad man gett sig in på ??? Då kommer tvivlen, hur ska jag klara detta ? Ok bara man hittar fram till rätt hus och vet vad man skall göra, så ordnar det sig. Men som ny i en ny kommun, har man ingen aning om hur många små krokiga vägar det finns. Jag skulle till en dam och fick en vägbeskrivning av en tjej,
- du kör si och så sa hon, sedan är det första huset efter husvagnen. Står den kvar där då ? undrade jag.
- Ja ja sa hon, den har stått där på vänster sida i många år. Naturligtvis stod den inte kvar ... men jag hittade rätt ändå, tack vare tantens soptunna. Det är nämligen så att i många områden, finns inga nummer på husen eller s bara på några av dem. postlådorna står i en klunga och är inte till någon hjälp alls. Men jag har lärt mig av ett bud, som kom hem till mig och levererade mina böcker. Att man kan titta efter husnumret på soptunnan. Tack vare det tippset så kom jag rätt och träffade den rara lilla tanten.
 

Taklökar ....   Kram Annika ...
 
 
 
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela