annikasskatteri.blogg.se

En kulen kväll satt vi samlade vid elden, det hade varit en lång dags väntan på mat. Jägarna hade haft fullt upp med att urskilja en oxe från flocken, som vägrade ge upp. Till slut hade en skarp pil från en spänd båge, fällt sitt byte. De hade som vanligt styckat på plats,  och de alla fick hjälpa till att bära hem allt kött. Männen flådde oxen och tog med det dyrbara skinnet hem. Det var deras tur att få det långhåriga skinnet denna gång. Kadavret av de avskavda benen låg kvar, och man skänkte en fin bit kött till moder jord som tack för gåvan.

Nu satt de alla runt elden och jäste, mätta och trötta efter dagens slit. Mor hade den lille vid bröstet, han hade somnat mitt i maten. Jag tackade för allt gott vi fått denna dagen och gick barfota in i grottan för att sova.

Natten var lång och stjärnklar, en höstnatt som sakta blev kallare. Jag kröp ner mellan mina varma fällar och somnade ganska så fort, till ljudet av en knastrande brasa...

 

När jag vaknade nästa morgon, kände jag genast att något var fel. Sakta öppnade jag ögonen för att försiktigt se mig omkring. Jag låg liksom nerstoppad i en framtida låda, i en annan stor låda, konstigt ? Jag hörde röster men förstod inte var de kom ifrån, eller vad de sa. Det öppnades en vägg och en människa kom in, hon såg ut som om hon badat i komjölk, hon var så vit, håret var också väldigt ljust. Hon hade några konstiga trasor på sin kropp, som hon såg ut att trivas i. Hon tittade på mig och sa någonting som jag inte förstod, tog min smutsiga hand och ledde mig in i ett litet rum. Där fanns det tre konstiga saker som alla innehöll vatten. Som i ett vattenfall rann det varma vattnet nerför min kropp, och det kändes skönt. Människan tog fram några tygstycken, ett fick jag torka mig på och de andra fick jag ta på mig för att skyla min nakna kropp. Detta måste väl vara en dröm tänkte jag, medan människan torkade och ordnade med mitt hår. Det var en väldigt verklig dröm men vad kunde det annars vara. Hon ledde mig vidare in i en annan del av hyddan, där fick jag sitta på något som hon kallade stol, hon ställde fram olika saker framför mig och ville att jag skulle äta, men jag vågade inte smaka på något. Vi gick ut i något som hon kallade trädgård, men gick snart in igen. Det var så mycket olika ljud därute och jag blev så rädd för dem. Hon tröstade mig när jag blev ledsen och förtvivlad. Vi var inomhus hela dagen och hon visade mig runt och berättade om de olika grejorna som fanns i rummen. Vi gick in i ett stort rum och flickan sa att detta är mamma och pappas sovrum, vi tittade på bilder som stod på hyllan. Hon kallade dem för fotografier. De var många bilder på två små flickor, va konstigt tänkte jag. Den ena såg nästan ut som flickan bredvid mig. Den andra såg lite smutsig ut. Jag frågade flickan på vårt eget språk om hon visste hur jag skulle komma hem, till min flock igen. Flickan log och sa .... du är ju hemma....