Målar i tid och Lust .....
Som jag tidigare nämnt så målade jag lite i olja på 80-talet och tyckte att det var skoj. När vi sen fick barn så blev det inte så mycket tid för mitt måleri och inte hade jag direkt någon lust till det heller. När ungarna blev stora så hade jag mer tid för mig och mina intressen. Så en dag fick jag för mig att nu vill jag måla på något annat än vårt gamla hus. Jag hade kvar mitt gamla bords staffli och köpte dukar, penslar och färger men nu i akryl. Jag är känslig för starkare dofter och otålig av min natur, så att måla i akryl det passade mig som handen i hansken. Jag kunde späda färgen med vatten så tunt som akvarell, tvättar mina penslar i tvål och vatten helt perfekt. Och när jag målade en bakgrund på duken så behövde jag inte vänta i ett par dagar för att den skulle bli torr. Nej den torkar på kanske en halvtimma beroende på hur tjockt lager jag lagt, när jag får en ide i min skalle ska den provas helst fortare än jag tänkt. Så jag målade och målade i mitt kök, någon frågade om jag gick på kurs, nää det är inte riktigt min grej att sitta i grupp och känna att man ska prestera. Nä istället köpte jag några böcker och bläddrade i dem och fick lite tips här och var. Jag målade och målade över när jag inte var nöjd och många de hamna på tippen och då inte som ögonfröjd. Men med tiden det började ta sig och utan att jag riktigt vet hur, så fick jag ibland till det på duken och min svägerska sa - jag skulle nog vilja ha en tavla som du målat. Jag ska tänka på saken svarade jag men det kan dröja ett bra tag.
En dag fick jag syn på högen med tegelpannor bakom huset och frågade maken så snällt om jag kunde ta några stycken och testa att måla på dem. Visst hade jag sett målade tegelpanner förr men inte likadana som mina, jag målade på dem, lackade och bestämde mig för att alla skulle ha ett rangligt staket som kännetecken och det har jag alltid gjort. Så kom släkten och såg mina pannor och jag gav bort dem en efter en men den första jag målade behöll jag själv och den hänger på vår altan. Någon panna har jag sålt till en rimligt pris och även någon tavla, mina vänner de säger du får väl stalla ut men jag vet inte om jag vågar. Då måste jag ju kunna stå för och vara nöjd med det som jag hänger ut. I mitt kök jag en dag fick till min tavla , ja den blev faktiskt riktigt bra. När den var torr, fenissad och klar så gick jag upp till min svägerska och sa att jag har något till dig och hon blev jätteglad. Hon ramade in den och det blev så bra, nu ser jag den varje gång jag är där på besök. Jag tänker att den är vacker men hur tusan bar jag mig åt....?
