annikasskatteri.blogg.se

Året 1968 då då hände det grejer ..... föräldrarna köpte egen stuga en bit in i skogen, så vi flyttade från lilla farbrorn och hans undulat som jag tror hette Pelle. Men jag flyttade också i från en kompis som jag lekte mycket med. De hade en liten gård och i en hage gick några åsnor och en liten åsnehingst som var så sprallig, glad och jättesöt. På gården stod en gammal skrotbil och med den körde vi många mil med dockorna i baksätet, så roligt vi hade. När sommargästerna kom knackade det snart på dörren och min killkompis från Frölunda stod på trappen. Vi var ofta och hälsade på hos ett par bönder en bit bort, vi fick alltid saft och kakor i det stora köket och det var så gott.

Alla kände ju alla så jag träffade mina vänner ibland fast vi flyttat. Men var glad över att slippa gå i samma skola som en tyken bondpojk en bit bort som alltid retades med mig. När jag träffade honom flera år senare hade han växt upp till en riktig snygging ....men då ville han tusan inte retas längre ..Typiskt.

 

Så vi tog vår Månselina katten och flyttade till stugan som hade öppen spis så mysigt. Tur va väl det för när stormen 1969 kom var vi utan ström en hel vecka. Så det lagades mat på gasolkök och vi sov i vardagsrummet nära spisen. Stugan var inte så stor men ganska snart började den växa ut åt nästan alla håll och slutade som ganska stor villa med alla bekvämligheter. Jag började skolan, fick nya vänner och vi hoppade hopprep, långrep, hage och tvist på rasterna. Vi bytte bokmärken, kastade Ess dvs plastbokstäver och figurer som kastades mot en vägg, den som kom närmast väggen vann de andras figurer. Man samlade på stora BabyEss i rosa och blått och kunde byta till sig de man samlade på. När det va äcklig mat i bamba så åt man bara knäckebröd och busade med att smöra en knäckemacka full med smör och kleta fast den under bordet..... inte poppis.

 

Vet inte exakt när jag blev hästbiten men min kompis hade en liten svart sockerstinn liten ponny som jag tror bet mer än den sket, den gick man inte så nära. Sen fick hon en större ponny som var både snäll och tålig, den borstade vi och gullade med och turades om att rida på. Vi fick nya grannar på en gård som köpte in ett par hästar och en av dom blev nästan som min och jag var ofta i stallet och pysslade om henne och det var så mysigt. Frun i huset red och jag var ofta med henne ute i skogarna på hästryggen och det var så härligt. När de åkte bort en vecka på semester var jag hästvakt och tog hand om alla fyra pållarna och red ut själv på min favorit. Visst tjatade jag om en egen häst och de funderade på saken men tänkte att jag kanske tröttnar. Och det gjorde jag, tröttnade på att hänga i stallet men jag tycker fortfarande mycket om hästar.