TAKLÖKAR ...HÄRLIGA OCH TÅLIGA ...
De är ju så underbara dessa tjockbladiga växter som trivs överallt och som kräver så lite. De är så lätta att plantera på de mest ogynsamma ställen där de i sin takt växer i godan ro. Vill man föröka kan man ta några småttingar och sätta där man vill, eller så flyttar man lätt hela plantan om man nu ångrat sig. I en bergskreva på tomten det bor en gammal taklök som förre ägaren satt. Den har jag varit och nallat på några gånger men den bryr sig inte alls utan fortsätter att föröka sig så snällt.
Man kan ju sätta några olika sorter tillsammans i ett djupare fat eller som kantväxt i blommlandet blandat med fina stenar och snäckskal. På våren när det är dax för trädgården att vakna, kan en del av en taklök ha vissnat och dött. Då plockar jag bort det dåliga om jag kan annars får det vara kvar och försvinner med tiden. När de blommar ser de ju för roliga ut med spröt som sticker rätt upp. Ibland är det flera smalare spröt med en blomma i toppen, i bland en enda tjock stängel. Men de är juså och fina och pryder sin plats där de står.
Detta fat har jag djutit av fyra rabarberblad så det är ganska tungt. Det står på en bergsknalle vid vägen, folk som går förbi har ibland komenterat och tycker att det är så fint. Det har stått där i tre fyra år och jag gör knappt något med det, rycker lite ogräs eller lägger på några stenar. Det lever sitt eget liv och sådana växter det tycker jag om .
